Solkattens blogg

Värme

7/13/2010

Nu har vi varmt, så det heter duga. Jag orkar inte åka till stranden och som tur är har jag ju en pool, så doppa mig kan jag ju göra ändå.Jag som alltid älskat att vara i solen flyr nu in på gym och museum. Tänk vad man kan förundras över sig själv.

I dag var det dags för att träffa sjukgymnasten och få tens-behandling. Jag brukar träna innan, men då jag ville till medeltidsmuseet, som öppnar 12 (är gratis-uppskattas), så hade jag bestämt att träna efteråt. Jag hade satt upp ett mål i dag: klara av att vara på en maskin(denna gång:löpbandet)i 25 min. Jag klarade det och jag sprang hälften av tiden, men vad jag svettades. Följde sedan mitt program och in i duschen (KALL). Det sägs ju att det ska vara så bra att gå och/eller springa, för man tänker så bra. Inte i dag. Allt som försegick i min hjärna i dag, gällde att stötta mig själv i att vara kvar på löpbandet. Inte de mest djupa tankar precis, men nödvändiga i dag.

Det känns som min kropp är lite mer samarbetsvillig när det är så här varmt. Värk har jag men den ligger mer och vilar än vanligt.

Väldigt mycket i mina tankar, efter träningen, som sysselsatte mig var hur jag ska minska på mitt kontrollbehov. Låta andra ta sitt ansvar på gott och ont. Hur hade jag det när jag växte upp? Vad visar sig vara mer positivt nu än det jag upplevde förr? Hur såg jag på mina föräldrar och hur ser jag på mig som förälder? Vad var mina tankar som tonåring/ung vuxen?

Tog så småningom tunnelbanan till Gamla Stan och gick till Medeltidsmuseet. När jag gick förbi stadsmuren inne på museet och faktiskt stod på mark som varit innanför den gamla stadmuren/gamla Stockholm upplevde jag en pirrande känsla av dåtid. Helt fantastiskt. Jag älskar hur de byggt upp miljöerna och att kunna läsa om medeltiden på ett så enkelt sätt.

Nu var det dags att ta mig hemåt. Ville inte det. Kände att jag inte ville ha fler konflikter eller orosmoment. När jag kommer hem kommer de på skam. Allt känns bra. Jag hade klarat att möta mina funderingar och inte agerat på dem utan bara låtit de finnas och kännas. Vi pratar och lagar mat som vi sedan äter i uterummet. Fjärilspasta med tunna lövbiffsstrimlor i underbar pesto/tomatsås, riven ost och grönsaker till.

Eftersom jag bara vill att min familj ska må bra glömmer jag "ibland" bort att stiga tillbaka och se vad som händer. Blir det inte som jag tänkt behöver det inte innebära att det är "fel", dumt eller liknande, bara annorlunda.

Nu är det dags att sova, så god natt